Duvjakt m m

I går var Matte och Saga med och apporterade på årets första duvjakt. Saga var tydligen jätteduktig och Matte var nöjd och glad. Dipper och jag fick tyvärr inte vara med utan fick sitta i bilen och vänta. När allt var klart fick vi dock kolla på viltet, rätt många duvor och några kråkor. Jag tycker vilt är mycket spännande och undersökte fåglarna med stort intresse. Lillebror däremot, han snodde en kråka direkt och sprang iväg. När Matte kallade på honom sprang han omedelbart dit och stilade. Jag fattar inte hur han fick plats med kråkan i sin lilla mun - har han kanske en kråkmagnet i svalget? Likadant var det med duvan - jag hann knappt se vad det var innan Dipper drog iväg med duvan i munnen. Jag fick prova att bära jag också till slut, när Matte höll i den gule.
Idag var vi i Kindstrakten för att Matte och Saga skulle träna med några kompisar. Dipper och jag fick som vanligt sitta i bilen och vänta... tur att vi har en härlig Biabädd att ligga i! Vi fick iallafall hänga med och reka innan och hälsa på de andra hundarna. Jag är alltid lite försiktig när jag hälsar på nya hundar - bäst att visa hövlighet. Det brukar fungera finfint men när jag, som idag, träffar valpar i ungefär samma ålder och som är tuffare än vad jag är blir det ibland lite jobbigt. Jag försöker säga ifrån att jag inte vill leka men jag har inte så mycket pondus ännu och då är det inte lätt att jaga bort en kaxig unghund. Dipper förstår inte det här spelet ännu - han bara tultar på och ger sig in i vilken hög som helst. Hoppas han inte råkar illa ut, men han lär sig väl också vad det lider.
Lite rapportövningar har vi hunnit med sedan sist, och några linjetag. Matte säger att jag får lov att vänta med att gå på "markeringar" och "sök" då hon upplever att jag har stor jaktlust och "snabbt svarar på retningar". Matte vet nog vad hon pratar om, och själv är jag nöjd bara jag får göra något, så det är väl okej.